Igår kom jag iväg på en fin runda på morgonkvisten. Jag hade tänkt mig en ganska lång grusvägssväng men efter en sisådär tjugo minuter ringde J och undrade om jag kunde tänka mig att korta ned eftersom han hittat ett parti enkupigt tegel på blocket och han ville ha sällis för att åka och hämta det. Såklart jag kunde – vi har letat länge efter ett passande parti till vår jordkällare – så istället för min planerade rutt vek jag av åt motsatt håll och kom hem redan efter en timme. Å andra sidan fick jag åka en del härlig stig och fina skogsvägar och det går ju inte av för hackor såhär års. Att cykla genom en småländsk försommarmorgon är lyxigt så det förslår – lite extra när man är gravid och alla fantastiska blomdofter förstärks, åh – vad det är härligt då!

Humlesurr och syrendoft. Och bebismage i finlycra. Bra morgon det! J knäppte den här och lyckades precis fånga humlan i flykt. 

Och hur var det här då? Den strumpbrännan blir inte bra!

Grönt, grönt, grönt. Älsk på försommargrönska och sol. 
Inte så starka ben just nu. Men rackarns nöjda över cykling!

Magen. HUR stor ska den bli egentligen? Snart spricker den eller?

Testkör en sådan här. Den har inget preggoläge och ansåg att jag behövde noll återhämtning efter en timmes flås där 130 kändes som maxpuls. 

En paus utanför bästaste vännens sommarstuga. Åh, vad jag längtar efter att hon kommer dit i sommar!

Grusvägsrally

Tokigt nöjd, sjukt flåsig, väldigt varm och rackarns glad cyklist minsann.