Du är med mig i tanken varenda sekund, det är alltid någonting med dig jag funderar över, längtar till, undrar och förundras över. Jag tittar på den svartvita, suddiga ultraljudsbilden av dig och blir alldeles varm och lycklig.
Jag längtar efter att få träffa dig. Vi längtar. Jag längtar efter att få se dig i din pappas famn. Vi fixar och grejer och planerar så du ska få det allra bästa när du kommer hem första gången. Allt som behövs för att du ska vara varm, mätt och trygg. Fårskinnsfäll, tvättlappar och filt. Små strumpor, liten mössa, oändlig kärlek till dig.
Våra vänner kommer redan med saker till dig. Du får ärva och låna sådant som någon annan sedan kan ärva och låna av dig. Det är så många som längtar med oss och vår tacksamhet är så stor.
Jag klappar om min lilla runda mage. Sjunger lite för dig. Spelar lite musik. Klappar magen lite till, du kanske, kanske känner att jag klappar om dig – det står i apparna att du kan känna och höra nu. Jag känner miljoner lyckliga känslor och jag känner dig. Du buffar lite därinne emellanåt och då pirrar det lyckligt i hela mig. Jag fascineras av hur du redan förändrat mitt perspektiv, förstärkt mina värderingar, fått mitt fokus att bli ett helt nytt.
Tänk att hela du liksom nästan är helt färdig därinne, du ska bara växa till dig nu och tänk att du ligger därinne och sprattlar, slår kullerbyttor och vinkar. Det är magi, det är kärlek, att vänta på dig är det är det vackraste jag upplevt i livet. Det vackraste vi har upplevt i livet, din pappa och jag.
Vi älskar dig till månen och tillbaka miljarder gånger och vi kan ju förstås inte vara helt säkra på vem du är förrän du kommer ut, men vi vet att du är en flicka och vi kallar dig L****.
