Jag har ju alldeles glömt bort att berätta om Abloc Gravel Challenge i Jönköping för några veckor sedan. Upplägget var samma som på Abloc Gravel Challenge Borås, ett härligt gäng cyklister, skön distansfart och med jämna mellanrum segment med fri fart och tävlingshorn för den som ville. Den här gången var det La Lepre Stanca som satt rutten och det visade sig att de hade gjort det med bravur, det var rolig cykling hela vägen.
Vi samlades vid IKHP-stugan och fick kaffe från Gårdsrosteriet och en genomgång inför dagen. Min vän Eskil Laago var på plats med kameran, jag hade lovat honom att han skulle få följa mig genom kameralinsen på morgonen och alla bilder i det här inlägget är bilder som Eskil fotat. Tycker de blev fina. 
Det var inte så stor uppslutning på damsidan, vi blev tre stycken, det var jag och så var det två av damerna från Göteborg Cycling Team, Marie & Catharina som också var med och körde i Borås. Inspirerande starka tjejer det där! Ett gäng grabbar från klubben var förstås på plats och lite landsvägsfolk från stan som blandades upp med tillresta cyklister från alla möjliga håll. Så kul att folk kommit långväga för att cykla i Jönköping, det gjorde mig glad.
Efter en infodragning och lite mingel satte vi oss på cyklarna och rullade nedför Huskvarnaberget, genom Huskvarna och vidare mot Jönköping och första segmentet – en rejäl klättring i Strömsberg upp mot Skinnersdal. Den klättringen och den avslutande klättringen uppför Klevaliden nio mil senare var väl nästintill det enda jag kände igen under dagen – det var riktigt kul att cykla på hemmaplan men ändå få uppleva nya helt nya och okända vägar.
Det var rätt mycket landsvägsfolk på plats och jag måste erkänna att jag inte har så stor koll på just landsvägsfolk. Smygfnissade lite åt min dåliga koll när jag fick reda på att TreBerg-cyklisten som var så galet snabb på varenda segment minsann var Richard Larsen, svensk mästare i linje.
Efter halva rundan rullade vi in på Hoks Herrgård och fick ytterligare en fin fika signerad Gårdsrosteriet. Kaffe, macka, kaka, bulle och en burk cola – fint som snus och alldeles lagom i tid, en påfyllning innan depåerna tagit slut satt perfekt.
Det var mycket tävlingscyklister med i klungan och det är ju väldigt kul det där, när upplägget tillåter att alla möjliga nivåer av cyklister kan köra ihop. Det var dessutom typiskt nyttigt för mig att köra i klunga, jag har ju cyklat så himla lite landsväg i år att jag liksom glömt hur det är när vana landsvägscyklister liksom navigerar fram genom klungan där en annan ovant jobbar med att skapa sig koll och önskar att alla bara kunde lägga sig i tvåpar och köra belgiskt så att ovana mtb-åkare förstår sig på’t. Det är ju inte så det funkar dock och det måste man öva på, tokigt skönt med ytterligare nittio kilometers återupplivande av klungkörningen. Jag kommer nog aldrig bli riktigt bra på det där dock, jag är så himla försiktig hela tiden och tycker det är lite läskigt att ligga på hjul när jag inte känner cyklisten och vet hur den kör.
Gravel Challenge Jönköping var inte lika hård som i Borås (eller så har jag blivit starkare, det vet man ju aldrig). Efter Boråsbackarna var jag som en urvriden trasa (visserligen väldigt gött), den här gången fanns det lite energi kvar efteråt och tur var väl det, vi fick middag på Huskvarna Stadshotell, det hade man ju inte velat missa. Middag och eftersnack när man rullat nittio kilometer och tusen höjdmeter i hop är verkligen riktigt fint, tanken slog mig att det vore trevligt att göra så efter en alldeles vanlig distans en alldeles vanlig helg.
Vi fick verkligen en fin dag i sadeln i Jönköpingskrokarna. Cred till härliga Abloc-gänget som oväntat blivit en man kort men ändå redde ut sitt event med bravur. I helgen körde de på mina nästan-hemma-vägar på Öland och det var tråkigt att jag missade men det är ju faktiskt snart dags för den stora Abloc-finalen. 34 vintermil runt Vättern i Winter Challenge – jag börjar bli tokigt nervös, det känns som om jag tränat för lite. Fast, å andra sidan, känns det någonsin som man tränat tillräckligt?
Det var förresten plusgrader och lite regn i luften och jag lyckades klä mig alldeles perfekt. Körde i Craft Belle Wind Jersey, med en kortärmad underställströja under, ett par Craf Glow Bib med en flossad cykelbyxa utan pad över. På fötterna ett par regnskyddande skoöverdrag och så började jag dagen i GripGrab Windster handskar och eftersom jag blivit lite blöt om händerna bytte jag till torra handskar vid fikan. Så himla skönt det är när man prickar klädseln perfekt!
