Guldstjärna till mig för att jag kom ut på morgonträning i morse. I min värld är kriteriet för morgonträning att jag ska vara iväg senast vid niosnåret sådär, jag är ju verkligen inte någon morgonmänniska. Dessutom har jag haft svårt att få till någon morgonträning alls det senaste så jag kände mig sjukt nöjd med att ha gjort en timmes morgonlufs med blandat spring och promenad, klapp på vinterpälslockiga kossor i Prestekvarn och några stopp för foto/burpees/utfall/knäböj innan tio.
Jag drog på mig riktigt knalliga kläder, även om våra goa grannar brukar dra ett mess till mig och berätta var de jagar så vill jag gärna synas bra nu när jakten är igång, särkilt när jag tassar fram i maklig fart på skogsstigarna. Det blev ett enkelt morgonpass som jag verkligen njöt av. Ingen musik i öronen utan bara lugnet och hösttystnaden i markerna. En och annan ko som råmade, en traktor långt bort och så ljudet av mina fötter mot grusvägen. Löpning, styrketräning och mindfulness i ett.
Bonden på Askarp Västergård gillar cyklister, tycker att Jenny Rissveds är ”överstyv” som vann OS och har satt upp en rödgul pinne så man ser att det är taggtråd över vägen om man kommer farandes fort på mtb. Jag blir så lycklig.
Den här lille kalven allstå, jag är kär i honom. Han tittar alltid väldigt intensivt och nyfiket på när man går, springer eller cyklar förbi.
