September 2016. En av de vackraste septembermånaderna någonsin. Och också en av de mest sorgsamma. Mycket tungt händer bakom kulisserna just den här septembermånaderna och alla historier är inte bara mina att berätta och därför kan jag inte dela dem med er även om det skulle kännas skönt.

När jag är sådär utom mig av sorg och uppgivenhet som man kan bli när för många sorger kommer samtidigt finns det några saker som hjälper mig extra mycket. Att skriva är en stor hjälp, att krama om min J hårt och länge liksom läker, att släppa ut tårarna när de vill ut istället för att hålla igen dem är bra och så förstås – att vara utomhus. Jag är så glad att vi har vårt fina Kvarnskogen, det känns som en bubbla av trygghet, sinnesro och återhämtning och jag tänkte faktiskt passa på att visa er hur det ser ut här ute nu i, i slutet av den vackraste september på länge.

Träden i dungen nedanför är fortfarande gröna och just den här bilden skvallrar om att vi får vänta med två stora projekt till nästa sommar. Grunden i 1700-talsdelen av huset och fasadbytet. Och förstås – renoveringen av jordkällaren.

Pelargonblommorna är fortfarande vackra, jag planterade en planta i en sönderfrusen mjölkkanna och ställde vid snickarbodslängan och den har trivts där. Andra saker som trivts där är bålgetingar, så vi har inte suttit vid den där bänken så värst mycket, men jag tycker ändå att det är fint att den står där.

Bakom garaget har min skog av busktomater börjat vissna men de mognar fortfarande. Min syster lärde sig häromdagen att när den första frostnatten verkar vara på gång kan man skära av plantorna vid stammens fot och hänga dem uppochned inomhus – då finns det gott om energi kvar i stammen för att mogna tomaterna bra.

Nyponen lyser röda bakom garaget, just vid kanten till betet där fyra kvigor fortfarande går kvar. Ett tag var det tio men då räckte knappt gräset till så sex av dem fick flytta.

Lite fläderbär blev det på busken bakom garaget fastän både jag och min moster plockade av blomklasar till saft. Man ska visst kunna göra både sylt och saft och kapris på fläderbär, men jag väntar till ett annat år att experimentera med det.

Utsikt över betet. Ställer man sig bredvid det gamla äppelträdet som ligger utanför vår tomt men en gång hört till torpet ser man det här. Hagar, kor och grannar en bit bort.
Slyn växer hög bakom garaget. Det var vackert när rallarros och tistlar blommade och hundratals fjärilar fladdrade runt där men nu är det egentligen dags att gå över det med röjsåg. Det är bara det att där finns jordgetingbon, det här har varit en getingsommar utan dess like, så vi får vänta tills frosten haft ihjäl getingarna innan vi röjer. Då ska vi passa på att elda också, göra en stor brasa och elda skräp med vänner, det är fint det.

Det gamla äppelträdet har mängder med äpplen, någon gren har tillochmed knäckts. Jag vet inte vilken sort det är men tror att det kanske är ett vinteräpple.

Mina kära pallkragar. När jag tagit upp potatisen sådde jag en sen omgång rädisor och mangold som växer så det knakar längst bort. Ringblommor, aster och luktärt blommar för fullt och vi har fortfarande sockerärter och morötter kvar.

De sista månadssmultronen. Ljuvliga.
Den här gula blommar vid vår altan. Jag kan inte bestämma vad jag tycker om den och om jag ska låta den stå kvar eller om jag ska sätta något annat i rabatten. Tänk, det har slagit ut en och annan ros vid husväggen under hösten. Den var ju överfull med rosor i somras, men jag undrar om man liksom inte uppskattar de sent blommande ännu mer, lite som att sommaren hänger kvar på något vis.

Eldningshögen väntar på bättre tider. Det är rekordlåga grundvattennivåer och torrt i markerna så vi har liksom inte vågat elda. Bland skräpet växer rölleka och en liten solros, ganska fint ändå.

Stubben jag använder för att träna med utomhus, för funktionella övningar av alla de slag, har blivit vackert silvergrå av väder och vind.
Maskrosboll som väntar på att någon ska blåsa på den.
Fjällig bläcksvamp, en delikatess som poppar upp lite här och var i gräsmattan. Tycker så mycket om den, den är mild och rund och fin i smaken. Jag plockar mycket svamp och kan mycket om svamp, kunskap jag är glad att jag har.

Vi har målat vårt uterum med Falu vit färg, en ny färg som egentligen är tänkt för knutar men vi tyckte den passade här. Insidan står på tur, innan vi köpte det stod det nog utan tak länge för det är en del mögelprickar att skrubba bort innan jag kan gå loss med linoljefärgen. Det där rummet är förresten vårt bästa, där sitter vi nästan jämt, och tack vare infravärmen kan vi sitta där även när septemberkvällarna börjar bli lite kyliga.