Den kom häromdagen, den första snön. Och den kändes sådär som den första snön när man var liten. Lycklig och lätt, efterlängtad och vacker. Visst, det blåste och det var kallt sådär som snö är men ändå – äntligen. Och så la den sig också, den första snön. Tinade lite framemot eftermiddagen men sedan följdes den av mer snö. Mycket mer än när jag tog bilden, nu ligger det vitt, vitt, vitt. Jag tycker om den lite extra mycket, den allra första snön. Särskilt om jag får vara ute och svettas i den!