Mamma bjöd med oss barn med familj till adventsfika på Flättinge Gårdscafé förra helgen. Systrana som driver Flättinge stänger sitt fina café om vintern men öppnar för adventsfika. Vi var där allihop innan coviden kom och nu äntligen fick vi göra om det. Jag har inte varit där sedan vi cyklade Mat runt Gränna och då hade det inte öppnat för säsongen – sedan missade jag alldeles att åka dit innan sommaren var slut så jag var lite extra glad för adventsfika där.

Vi tände det andra ljuset i staken om morgonen och åt en pytteliten frukost för att ha massor av utrymme för en brakfika vid elvasnåret. Och vilken fika sedan. Bordet stod uppdukat med smörgåsar och godsaker, glöggen var varm och stämningen mysig.

På Flättinge odlar man sötlupin och det har jag varit nyfiken på länge. En av de goda smörgåsarna som serverades hade en röra av sötlupin och det var så gott. Lite som en hoummus med julig krydda. Den andra smörgåsen hade en ljuvligt god skiva skinka från Visingsögrisen och Sara med familj som vi fick hälsa på i somras. Sedan var det kakor och kaffe och vi fick en riktigt fin förmiddag.

Lovis räckte ut tungan åt ett annat barn och vips så var de bästisar – sprang i trappan och ritade tillsammans på golvet. Ja, fast på papper förstås, inte direkt på golvet. Tänk så enkelt att bara kunna räcka ut tungan åt någon man tycker ser intressant ut och sedan är det bara att dra igång hänget. En del saker är minsann smidigare när man är liten.

Det känns som om vi har en familjetradition nu och jag räknar med vi alla ses på Flättinge igen nästa advent. Och till sommaren förstås.