En skitmåndagEn jävligt dålig måndag, en bättre tisdag och en mellanmjölkig onsdag.
Vet du vad? Nu har jag sovit. Jag har tränat. Jag har fått vara för mig själv en stund. Vad mer kan gå fel? Jo – det finns en del. Tillexempel den där om mat. Kroppen skickar tydliga signaler om mat. Ja, alltså – den har fått mat men den har fått ungefär samma mat i tre dagar. Ingen frukost, en macka till tiofika, sen lunch bestående av pytt-i-panna och sedan något slarv till kvällsmat.
Kroppen till Elna:
”HÖRRU, vi är ju över fyrtio nu – KAN VI ABSOLUT ALLTID SLUTA MED TONÅRSFASONER SOM FABRIKSLIMPA OCH HALVFABRIKATSMATDEPRESSIONER OCH LEVA SOM VI LÄR?”
Mmmmm. Okej. Jag trillar dit ibland, jag erkänner – i halvfabrikatsträsket. Frusen pyttipanna ned i stekpannan (tack och lov för ett stekt ägg till det) och så de där jäkla mackorna. Glutenfritt, fruset bröd – det är ju inte ens gott. Man blir temporärt mätt men kroppen går på energibrist för den orkar inte med att den ska köra hårda intervaller och hoppa över frukosten.
Det känns mellanmjölkigt värre idag och jag måste faktiskt ställa mig och fixa redigt käk för så här kan vi inte ha det. Förlåt mig miljön. Förlåt mig kroppen. Vilket himla meck det ska vara att hålla livet i något som liknar balans.
Bra grejer infinner sig som tur är även en dag då det mesta känns lite lätt off: vi har snö, sol och blå himmel med fluffiga moln. Jimmy hämtar på föris så jag slipper ta mig i kragen och hämta utan kan lalla in i garaget och hoppa upp på trainern.
