Vi firade vår dotters tvåårsdag alldeles nyss och det var förstås fantastiskt men helt ärligt – jag tänkte mest på att jag är så outgrundligt sliten att jag snart inte orkar mer. Vi är två år in i småbarnsåren och jag är mitt tröttaste trötta som bara vill ge upp. Kasta in handduken och skita i allt. Eller åtminstone göra något som får mig att känna mig mindre som en urvriden disktrasa och mer som en snorsportarmorsa.

Jag drömmer om att kasta in handduken (när den är smutsig) på golvet i ett badrum i en hotellsvit på cool location. En svit jag hyrt alldeles för mig själv och när jag slängt handduken ska jag skita i allt och tassa iväg till en frukostbuffé.

Där vill jag dricka minst två koppar starkt kaffe och några söta, knalliga shotar smoothie, äta bacon och mumsa melonbitar. Och så vill jag läsa en tidning bakifrån – ni vet en riktig tidning i papper. En DN eller så, med lite krönikor och helgbilagor och värlsdnyheter att förfasa och imponeras av, och jag ska läsa varenda sida långsamt i lugn och ro bara för att jag kan.

Sedan vill jag tassa tillbaka till hotellrummet, vräka mig på sängen en stund och göra absolut ingenting innan jag drar på mig träningskläder och ger mig ut för att springa ursinnigt uppför branta backar och cykla flowiga leder och stigar. Jag vill komma hem smutsig och endorfinhög och hänga skitiga träningskläder på handdukstorken, ta ett långt bad och gå och käka lunch.

Efter lunch vill jag ut igen. Göra något jobbigt eller något försiktigt, bara göra vad som faller mig in. Bli trött i kroppen och tanka hjärnan med upplevlser utan ansvar för någon annan än mig själv. Inte tänka på blöjor, sovtider, burkar med pastasallad och äppelklyftor. Om äppelklyftorna inte är till mig själv förstås.

När jag varit ute vill jag sjunka ned i en varm pool på en spa-avdelning. Det ska vara sådär halvmörkt och lugnt och tyst och helst förstås bara jag. Kanske basta två minuter i en sådan där fancy bastu som luktar lavendel – bara för att komma på att jag inte alls gillar att basta och kasta mig ned i en isvak istället. Få massage. Kanske runda av med yoga.

På allt det där vill jag äta middag. Ge mig ett ton ekologiska grönsaker och en riktigt god köttbit. Närproducerad förstås. Stort glas iskallt vatten till det och så dessert. Massor av dessert.

Med all den där maten i magen ska jag gå och lägga mig. Lagom tidigt. Skrota en stund på rummet först, peppra ur mig lite text bara för att jag älskar att skriva om kvällen – och sedan sova ostört tills jag vaknar av mig själv.

Repeat i sju dagar. Eller i alla fall i en långhelg. Och efter det ska jag åka hem som en lite piggare och gladare version av mig själv, redo att rodda hämtning och lämning och vab och snor och dålig sömn i kombination med allt ljuvligt med att vara mamma i åtminstone ett halvår till.

Jag undrar om jag inte ska ta och omsätta det här i verklighet. Jag MÅSTE få vila, sova, träna impulsivt och ta hand om mig litegrann. Någon som känner igen sig? Eller är jag en HEMSK mamma som önskar mig bort lite? (Du måste svara i en kommentar att jag inte är hemsk, annars får du inte svara alls, okej?)