Tänk att jag har det stora privilegiet att kunna skapa drömdagar i min vardag. Och tänk att jag ibland mest bara ställer till det för mig själv och fastnar i tanken och inte kommer någon vart alls.
Två gånger idag har jag lagt fram kläderna som behövs för ett cykelpass ute. En gång på morgonen, för lite kyligare pass. En gång strax innan lunch för lite mer vårtempererat pass. TVÅ gånger har jag plockat fram cykelkläder. NOLL gånger har jag tagit mig iväg.
Det är dessutom de gångerna jag hade behövt det som allra mest. Det är elakt mot mig själv att jag inte tar mig ut när jag behöver det men det går liksom inte. Jag kravlar mig inte över tröskeln förrän det är dags att hämta på förskolan.
Jag beställer färre högar som inte blir något av och fler drömdagar av mig själv.