“MAMMAAAA – JAG MÅSTE BAJSA!!!”
Och där står jag, i duschen, med schampoo i håret och duschtvål i ögonen.
“Men du kan ju själv, dra ner byxorna och sätt dig på toan!”
Hon kan själv. Hon kan alldeles själv. För det mesta – det verkar som om att treåringar inte alltid kan saker utan det är lite beroende på trötthet, behov av närhet och hur mycket annat man behövt kunna under dagen. Bara för att man kan på morgonen när man är pigg verkar det per default inte innebära att man kan på kvällen när man lekt och stojat en hel dag. Men vid niosnåret på förmiddagen när en förkyld och febrig mamma släpat sig in i duschen för att fräscha upp sig litegranna – då borde rimligtvis treåringen kunna själv.
Eller inte.
“NEJJJJJEEE!!! Jag kan INTE fälv mammi. INTE NÅT FÄLV!”
Hon stampar lite ilsket i golvet, sådär som en liten copy-paste på mig gör, vi är så lika. Och där i duschen har jag en snabb feberkonferens med mig själv. Hantera bajs på fel ställe eller hantera vatten och skum från schampoo och duschkräm på fel ställe. Enkelt att rösta där.
Jag far ut ur duschen, rycker tag en handduk, virar den om mig, blöter ned hela badrumsgolvet, halkar nästan på blött golvklinker, drar ned brallorna på unga fröken kan-inte-nåt-fälv och sätter henne i ilfart på toan.
“Näe mammi. Ja höver inte bajsa. Det kommer inget.”
Ridå.
I övrigt har dagen innehållit ett psykbryt när jag skulle lämna prov för misstänkt Covid-19. Misstänker mest förskoleförkylning men vill utesluta. Vi har gjort äppelpaj och fisk i ugn och lagat grejer och varit inne sådär mycket så det kryper av irritation i hela mig men jag har inte haft ork. Jimmy har lagat en av våra bilar hela kvällen så jag har verkligen hängt non-stop med liten idag fastän jag är sjuk och bara vill ta hand om mig själv. Jag har varit en supermorsa nästan hela dagen (psykbryt vid provtagning drog ned dagens poäng en del) och vi har trots sjukstuga hållt sams och haft mys. MEN. I morgon måste vi ut annars bajsar JAG på mig av irritation – jag står inte ut med inomhusliv. INTE NÅT!
