Äntligen – i går var det new bike day och jag premiärade min nya Scott Spark RC World Cup 900. Hojen kommer från mina vänner på Sportson i Jönköping som även i år supportar mig på cykelsidan och jag känner mig så oerhört tacksam över det.
Jag unboxade i lördags och fick hjälp av J med lite tålamodskrävande justeringar och sedan släppte vi ut mig ur garaget på årets premiärrunda. Vet ni, det liksom kändes redan när jag trampade till på väg ut genom garageporten att det här var något i världsklass. Något i OS-vinnar-klass.
Att det var vårkänsla i luften förhöjde stämningen, fåglarna kvittrade och jag hade laddat bakfickorna fulla med kamera, verktyg och energi och sladdade lite grusväg bort mot Röttle och Vättern. I vanliga fall kanske jag hade väntat till en dag då stigarna var torra och solen strålade men det finns liksom ingen tid att vänta i år så jag skitade ned mig så mycket det gick på direkten. Det tog inte ens trettio sekunder förrän både jag och hojen var helt nedsprayad med glada leriga prickar.
Dagen till ära blev det årets första runda utan vinterkläder. Jag plockade fram en långärmad jersey och en sprillans ny Featherlight-väst från vännerna på Craft. Älsk på färg och leriga prickar!
Vi kommer förstås att snacka mycket om den här cykeln framöver – mina första intryck var att den kändes stabil men ändå riktigt, riktigt rolig och kvick. Jag hade fått för mig att det skulle kännas lite tungt och otympligt att köra 29 efter att ha haft en läskigt lätt 26″-hoj som vintercykel men icke – det fanns ingenting i känslan med den här hojen som var något annat än piggt och roligt. Jag cyklade liksom omkring med ett lyckligt pirr i magen och ett lika lyckligt leende på läpparna – att få cykla en sådan här hoj är ingenting annat än en dröm som blir sann, känslan är så himla fin.
Jag kände mig jäkligt trygg på min nya Spark. I byn Röttle finns ett strövområde vid Vättern som kallas Rasterna och där finns det bokskog med riktigt mycket sten och rötter på stigarna och det är ett superställe testköra prylar som behöver fart och teknik med flyt. Det ligger dessutom lite stockar över stigarna på en del ställen och det finns flera ställen att utöva spångest på – perfekt ställe att prova en ny hoj på.
Ni har väl räknat ut varför jag hade så himla bråttom ut med pärlan? Jo – den där magen där vårt kära lilla sprattel bor växer ju vilket gör att jag snart måste anpassa åkningen mycket mer.
Det var lätt att få den här cykeln att göra just det jag ville, det kändes enkelt att hitta tyngdpunkten och både den nya geometrin samt hjulstorleken tror jag bidrog till en stabil och grym känsla som ju är precis vad jag behöver just nu. Fullgunget med tre olika lägen rockar och jag föll pladask för den här hojen, shit vilken cykel. Hjärtögonemoji på vartenda hjulsnurr.
