Äntligen, äntligen, äntligen – igår kom jag ut på mtb:n en sväng. Jag mådde inte så värst illa och jag var ute och mysrullade i nästan två timmar. Inte så värst mycket träning – mer som en riktigt go’ långpromenad fast på hojen. Jag stack ned till Röttle och rullade stökig stig längs med Vättern och körde en repa ned mot Röttle hamn bara för att det är så fint där. Klättrade låååångsamt med trötta ben uppför Röttleserpan på väg hem men passade ändå på att skarva in en extra stigsnutt innan jag cyklade hemåt. Sedan var jag tvungen att gå och lägga mig – var lika trött som efter ett långlopp, men ändå liksom nöjd på ett himla bra vis. Frisk luft och lite flås gör gott, som jag saknar att träna – hoppas så det vänder nu!