Alltså. Jag köpte med mig choklad hem från Åre. Tre strutar. Och så gav jag en till min kära moster, en till min mamma och en till J. Den jag gav till J var den jag var himla sugen på själv, den med saltlakrits.
DUMT drag. Tänkte ju liksom att han skulle öppna den samma kväll och så skulle vi mysa ned oss i soffan och så skulle vi dela den där struten. Fluffiga chokladdrömmar – tror ni han har öppnat den än? Nope. Den ligger i hyllan i köket och jag känner mig ynkligt sugen varje gång jag ser den.
Note to self: ät inte upp choklad du har gett bort, jag kommer inte att komma undan med det.