Jag halkade ju loss på anmälningsknapparna i sista sekund och klickade in två anmälningar till Mountainbike-SM i Värnamo som går av stapeln till helgen. Jag anmälde mig till XCE (Eliminering/Sprint) och XCO (Olympisk, vanlig hederlig monkeybajktävling där alla startar samtidigt och kör ett gäng varv i full fräs på en bana).
Men sedan, när jag såg tidsschemat för XCE-tävlingen dagen innan XCO-tävlingen undrade jag hur jag tänkte och insåg att det skulle bli för mycket och att jag var tvungen att välja.
Kroppen skulle orka, men mentalt är jag inte i form och två tävlingsdagar på raken skulle göra mig helt fördärvat trött i huvudet, den baksmällan skulle jag få ägna hela semestern åt att fixa. Jag har balanserat nära min gamla vägg hela våren och jag fixar faktiskt inte två heldagar tävling i rad så med en liten olycklig suck tog jag mig i kragen och avanmälde mig från XCE:n fastän jag har störst medaljchans där. Istället fokuserar jag på att köra ett härligt och peppigt XCO-lopp med ett leende på läpparna på fredag. Inte så stor medaljchans men stor chans att det blir riktigt kul och roligt.
Det är klurigt det där – att inse sina begränsningar efter väggen. Att acceptera att en dag bland människor under kämpiga perioder måste följas av en dag med vila och lugn för att orka i längden. Att lära sig säga nej till det som är roligt och att komma ihåg varför man är tvungen att avböja mycket kul tillfällen även när man är pigg. Att minnas att energin inte är oändlig och komma ihåg att ladda eftersom det inte finns några depåer av extra energi att plocka av.
Hursomhelst. Jag ser verkligen, verkligen fram emot att köra SM i XCO på fredag, det kommer att bli hur jobbigt som helst och hur kul som helst!
